Någon måste ta ansvar

Man kan förvåna sig över hur lite folk som sitter på styrande positioner begriper av det vi vanliga människor ser. När jag nu började dessa mina
"Nya notat" på nytt tog jag redan i första notatet upp ett par ganska enkla iakttagelser jag gjort av sjukvården. Jag anmälde bl a Akuten i Lund
till Patientnämnden och använde samma text då. Jag hoppades förstås väcka lite opinion men så blev det inte. Och tyvärr har de farhågor jag hyste
besannats över hövan och bl a har stackars människor drabbats hårt t o m dött. Jag brukar inte ropa "Vad var det jag sade?" men jag tycker det är
för sorgligt att ansvariga inte bryr sig och sedan när det gått åt pipan skyller ifrån sig.
Jag berättade om att min fru under längre tid gått på strålbehandling i Malmö och skrev:
"När vi 5 oktober skulle fara E6-an från vårt Bjärred till Malmö var det det vanliga vansinniga racet där folk i för hög fart åker slalom, för att
komma i tid till sina ack så viktiga jobb. Plötsligt blev det helt stopp i bortåt en timme. En bil hade voltat ett par hundra meter före oss och
vraket täckte båda körbanorna. Det blev kilometerlånga köer."
Det "vansinniga racet" på E6 har vi som bor i Bjärred nära motorvägen upplevt mycket av. Kommer man ut på vägen hamnar man ofelbart bland mängder
av kolossala lastbilar av vilka flera är utländska. Dessa enorma bilar har en ohygglig kraft, att komma ivägen för dem är detsamma som att riskera
livet. Farten är jättehög och mitt ibland detta är det en massa stressade personbilar vars förare "åker slalom för att komma i tid till sina ack så
viktiga jobb".
Plötsligt hände det. När det var kallt och halt slog mängder av bilar ihop på en E6-Bro. En man som försökte varna klämdes ihjäl mot ett räcke. Det
var visst en av de allra värsta masskrockarna i Sveriges historia. Orsakerna lär vara för höga farter och för korta avstånd.
Vad var det jag sade? Något som var och en borde upptäckt för länge! Sätt höga avgifter på lastbilar, särskilt utländska och stötta tågen med alla de
miljoner som tjänas in på mindre olyckor!

Som jag skrev: Jag ringde efter ambulans. Jag fick tala med två personer efter varandra. De verkade ha pluggat in samma frågeschema. "Nej, hon blöder
inte!" "Nej hon är inte medvetslös!" "Hon har en stor bula i huvudet och säger att hon har ont!" "Nej, hon blöder inte!" "Nej hon är inte medvetslös!"
"Hon har en stor bula i huvudet och säger att hon har ont!"
Man vill veta var vi befinner oss. Ja, vi är alldeles utanför Lundia. Personen jag pratar med undrar vad Lundia är för något. Hon har aldrig hört talas
om Lundia. Jag frågar var hon är någonstans. Jo, hon sitter i Göteborg och ska dirigera ambulanser i ett för henne okänt Lund.
Min skadade hustru har ont och undrar varför det aldrig kommer någon ambulans. Jag säger det i telefonen och kvinnan i Göteborg blir sur. Jag ska minsann
inte klaga på henne, utan på politikerna! Så det så!
Jag klagade till patientnämnden om ambulanserna och fick svar -- vår ambulans hade kommit fort! Så vitt jag fattade räknade de tiden fån det ambulansen
for iväg till dess den for -- inte den tid det tog för expediten att fatta att vi var i Lund och var där vi var. Men även detta har man om det stämmer vad
jag hört fått så många bakläxor på att det ska bättras. Nog vore det bra om man tänkte mer på patienterna och mindre på den egna prestigen.
Sedan anmärkte jag på det förskräckliga mottagandet på Akuten där min Ajan som slagit huvudet, hänvisas nu till en brits i en korridor. "Hon som ju kan ha
fått en hjärnskakning och bör ligga mörkt och tyst får en takstrålkastare rakt i ögonen och runt henne rusar folk fram och tillbaka. Ljudnivån är mycket hög.
Mitt emot sängen är dörren till någon som har en tydligen farlig smitta med enligt ett anslag diarré och kräkningar.
Till sådana rum ska det vara en sluss. Så icke här.
Personal går in där plastade som månfarare och kommer ut och tar av den kanske smittade plasten intill oss som är helt oskyddade. Min Ajan har jobbat
större delen av sitt yrkesliv på detta sjukhus. Hon har aldrig upplevt att det varit så rysligt illa. Tydligen har det blivit enormt mycket sämre.
r Timmarna går. Vi är som orkanens öga. Kav lugn mitt i ett fruktansvärt, pågående kaos. Vi anar av lösryckta repliker att det ständigt kommer in olycksoffer
från E6. När jag vänligen frågar en passerande säger hon i farten: 'Det är alltid nya olyckor!'
De som haft det så fasligt, enormt, otroligt bråttom på E6 borde naturligtvis få komma först på Akuten. Det är ju självklart! Vi andra fick förstås vänta,
vänta, vänta:
"Är detta ett sjukhus? Eller en filial till Helvetet? Jag har inte suttit i fängelse, men kan tro att det kan kännas ungefär så här.
Vad har vi gjort för ont? Folk verkar hata oss. Att ramla och skada sig är visst ett brott i Lund.
--- Kanske reagerar vårdpersonal mot ledningen, men saknar civilkurage att säga ifrån. Istället gör man som drängen i bondesamhället. Tar ut ilskan mot
bonden på katten och sparkar den. I vården verkar somliga ta ut sitt missnöje med ledningen på patienterna, särskilt de som är gamla och erfarna och kan
se vad som sker."
Nu ser jag i en tidning att Akuten riskerar miljonböter. Det tycks idiotiskt, då får de ju ännu mindre pengar.
Jag skrev också:
"Ett gammalt par kom fram till oss och var förtvivlade. Farbrorn hade ramlat och kunde inte röra armen. Tanten tyckte den skulle röntgas. En tanke rann
upp i min hjärna: Tänk om han fått en hjärnblödning, ramlat och är förlamad i armen! Då är det brått!!! Det står på en massa plakat att det är oerhört
viktigt komma till läkare i tid om man får en propp. Men vad hjälper det att komma till sjukhus om man inte där blir undersökt? "
Ja, så skrev jag i min anmälan i mitten av oktober och någon månad senare hände precis vad jag varnade för: En gammal dam kom till Akuten med hjärnblödning.
Hon fick vänta fem timmar på läkarundersökning och då var det för sent att operera -- hon dog! Hade man intresserat sig för min anmälda observation och tagit
lärdom hade det kanske inte behövt ske!
Dock tycks man ha vaknat något angående mitt sjukvårdstyckande. En dag ringde en man från Patientnämnden och berömde vad jag skrivit. Man ville ha dessa
patientiakttagelser som/i ett läromedel för personalen. Fick man det? Mitt namn skulle "Givetvis" strykas. Jag sade att jag alltid står för det jag skriver,
så namnet ska "givetvis" vara kvar. Men annars är jag glad om man använder min text.
Kanske kan den rädda livet på någon ...