154

Någon frid i huset och äktenskap leder inte Olle Frimans "godhet" till. Hustrun skriker: -Jag hatar dig din gamle impotente get och dina förbannade föreläsningar. Jag är så djävla trött på dig att jag spyr! "Olle Friman ser onekligen ut som en gammal dum get där han sitter i kökssoffan och bräker. Hans blå ögon är uppspärrade, hans hy är blek, kinderna insjunkna och han har en stor plåsterlapp i pannan. De flesta äkta män som tilltalades på detta sätt skulle bli rasande och skälla tillbaka men så reagerar inte Olle. Hans ton är mild och förlåtande som var han en präst som ska trösta en botfärdig synderska. -Men snälla lilla Elna. Så du säger! Här har jag drabbats av något förskräckligt och då är det din plikt som min maka att ställa upp. Vi har högtidligen och inför Gud lovat att älska varandra i nöd och lust. Och nu är det nöd och ... -Lust har det aldrig varit! skriker Elna. Jag har fått leva på undantag medan du gnällt om Gud och Jesus. Sex vet du knappt vad det är! -Nu är du grymt orättvis Elna. Vi har väl haft ett fungerande sexualliv och ... -Det tycker jag synd om, gapar Elna. -Nu är jag ju en gammal man och ... -Du har alltid varit en gammal illaluktande gubbdjävel så det är inget nytt. Och nu vill du sälja vårt hus för att din själ ska bli salig. I Helvete att du får det! Du tänker bara på dig själv. Mig bryr du dig inte om. Inte negrerna heller. Det är DIN salighet det handlar om! -Men Elna lilla. Vi säljer huset och blir ... saliga bägge ... -Aldrig! Över min döda kropp! Men vi kan skiljas och dela tillgångarna. Sedan får du göra vad fan dig behagar med dina pengar. Skicka dem till Afrika du och lev på socialhjälp sedan. Då får du ett Helvete redan på jorden! Och jag kan skaffa mig en ny karl som kan knulla mig skönt istället för ditt djävla halvslappa bökande! Hon letar efter ord förolämpande nog och finner dem: -Din lilla äckliga kuk är mosig som en sönderkokt morot! Olle Friman har aldrig hört något så hemskt i hela sitt liv. Han förfäras över att något dylikt kan komma ur en kvinnas mun. Hans kvinnas mun! -Du kan inte mena ... -Visst kan jag det. Vårt sexualliv har det aldrig varit något med. Fy fan!"

155

När Elna väl kommit igång med att klaga på det äktenskapliga sexlivet berättar hon om de snedsteg hon begått och njutit av. Olle blir först förkrossad men samlar sig till sist till ett yttrande: -Elna, du talar som en sköka. Efter detta kan vi inte vara gifta längre. Vi får skiljas! -Så bra då, förhärdar sig Elna och går att sätta på kaffe. Och så kan vi sälja den här kåken. Hälften till mig och hälften till ulltottarna i Afrika! Tystnad råder i köket medan vattnet kokar upp. Sedan skrattar Elna till högt och glädjelöst: -Så blir vi bägge saliga. Var och en på sitt sätt!" Där får vi lämna "Djävulen och det egna köttet" och konstatera att det inte är okontroversiellt och lätt att i ett modernt samhälle leva bokstavligen efter Jesu lära. De flesta moderna präster jag talat med är skeptiska till Helvetet. Nog är det konstigt att en påstått god Gud sänder felande människor till evig plåga! Eller att han skiljer på folk så att den ene duger och den andre inte duger av tämligen oklara skäl. Den bästa beskrivningen av min egen syn på kristendomens kärna har jag hittat i en anekdot om en man som ligger för döden och får välja vart han vill komma, upp eller ner. Innan valet får han besöka Helvetet och Himlen: Först kommer han till Helvetet. Där är det ett stort rum. I dess mitt finns ett ovalt bord. Mitt på det står ett fat med mat som ser mycket aptitlig ut och luktar förföriskt. Runt bordet sitter en rad mycket hungriga människor. De har långa gafflar bundna vid armarna. Med dem kan de sleva upp mat men som gafflarna är så långa kan de inte få in maten i munnen. De är förtvivlade och lider alla Helvetes kval. -Fy så hemskt, tycker han som ska dö. Får jag besöka Himlen också? Det får han. Där är det ett stort rum. I dess mitt finns ett ovalt bord. Mitt på det står ett fat med mat som ser mycket aptitlig ut och luktar förföriskt. Runt bordet sitter en rad mycket hungriga människor. De har långa gafflar bundna vid armarna. Med dem kan de sleva upp mat men som gafflarna är så långa kan de inte få in maten i munnen. De matar varandra.